Idag fick jag lov att avliva min första katt som jag skaffade när jag flyttade hemifrån. Han hette Tusse och blev nästan 8 år. Han var min lilla kung här hemma, då han styrde och ställde med både vår hund och andra katt och när han låg ner såg han ut som ett stolt lodjur. Fram till han var två år låg han i mitt knä varje kväll och kurrade, han var så mysig men bara när han själv ville det. Man kunde inte tvinga honom till någonting för då sa han ifrån, men han rev oss nästan aldrig, när han var liten drog han till och med in klona när han skulle säga ifrån. Han visste vad han ville!
I minst två veckors tid har han vägrat att äta, vilket vi trodde berodde på att vi hade bytt mat, men sen nu i helgen började han spy stora spyor, de var ca en halv meter i diameter. Även detta trodde vi berodde på matvägran, men igår kväll (söndag) tyckte jag han betedde sig väldigt konstigt. Han ville inte gå, han låg bara ner och han bockade med huvudet, när han väl gick så var det riktigt vingligt. Jag kollade då om han var uttorkad, vilket han var så jag gjorde iordning sockerlösning och sprutade i honom. Sen ringde jag Strömsholm och de trodde det var en hjärnblödning. Så vi åkte in till veterinären imorse, där tog de blodprover som visade att hans njurar hade lagt av. Njurvärdena var så höga så veterinärens apparat inte ens kunde läsa av de. Detta var tydligen en sjukdom som är ganska vanlig på skogskatter i denna ålder. Som jag hade förberett mig på sen igår fanns det inget annat val än att låta honom somna in så han slapp lida mer. Han var precis lugn när de satte kanylen, precis som att han visste vad som skulle hända, sen gav de honom medlet och då gick det fort på bara några sekunder sjönk han ihop och sen slutade han andas. Han var borta!
Jag kommer sakna honom jättemycket. Särskilt alla hans små egenheter, t om allt han ryckte i dörren varje gång han ville ut. Jag hoppas och tror att han har haft ett riktigt bra liv hos oss. Jag kommer aldrig glömma honom!! <3 Tusse <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar